Kändes som om bebisen hade lagt sig på tvären igen. Så jag ringde min barnmorska, som idag befann sig på gasverksgatan, så de var bara att stoppa in Patrice i bilen och köra in, så dem kunde klämma på min mage igen.
2 barnmorskor var det även denna gången och dem kunde inte säga helt säkert hur den låg. Så vi blev uppskickade till ultraljud.
Men på väg till bilen hände något. Jag hade Patrice i sulkyn som inte går att köra med en hand, så skulle jag köra vagn, öppna dörrar och köra över trösklar på samma gång, då det knäppte till i blygdbenet, och de gjorde fruktansvärt ont, och sen dess kan jag knapp röra mig.
Iallafall kom jag upp till sjukhuset där Raffe möte upp oss. Och efter en stund kom vi in på ultraljud, och först klämde dem på magen och tyckte att den låg högt upp så de var tomt nertill, men ultraljudet visade något helt annat. Att bebisen ligger VÄLDIGT långt ner och trycker, så läkaren trodde inte heller att jag skulle gå hela tiden, och berättade istället för mig vad jag skulle göra om bebisen skulle föddas hemma. Så nu är jag väldigt nervös och väldigt beredd.
Dagen avslutade vi iallafall på busfabriken eftersom vi hade lovat Patrice de, sen var hon så duktig och satt och väntade både hos barnmorskan och på lasarettet.
Skickat från min iPhone
Oj! Ta det nätt och försiktigt nu. Oktober bebisar skulle vi ju ha. Får väl du i sept och jag i november istället..
SvaraRaderaVad var det som knäppte till då tro, visste de det?
Hoppsan hejsan!!! Spännande... du vet var jag finns om du behöver mig... Love ya!!!
SvaraRadera